sjunger på den

sistaversen

tillbakablick a

Rätt och riktigt är inte alltid riktigt rätt.
Avsluta på rätt sätt är inte alltid rätt sätt att avsluta på.

Om man söker kan man finna en ny källa på material.

Längre bort än ögon kan se får man se för att kunna följa med blicken.
Ett par… glasögon kan kanske hjälpa. Om man vet vilken sorts glasögon man är ute efter.

Annonser

no tiles

Förord

I ett senare skede blir man ofta tyst.
Man blir fundersam och sömnig.
Och tyst.

Ruset varar ofta 2-3 timmar och efterföljs av en långdragen deppression, där brukaren ofta är paranoid och ligger hopkurad på sängen.
Brukaren blir även fundersam, tyst och till slut sömnig.

>Det kan inte stämma.
>Shhh, tyst!

Brukaren blir då till slut sömnig.

Också 

De kroppsliga tecknen på ett Pyskiskt beroende är huvudsakligen avsaknaden av kroppsliga tecken. Det känslomässiga planet utgör större delen av bestående problem efter ett avslutat beroende. Följande punkter stämmer oftast in på en f.d ”brukare”.

  • Brukade
  • Tillbakadragen
  • Avlägsen
  • Sömnig

Därför

>Varför är vi här idag? Ni och vi? Hur kommer det sig att ni har valt att komma hit och varför är vi villiga att ta in er?
>För att vi…
>Nej, inte därför.
>Men kanske för att…
>Nej, inte det heller. Ni är alla här för att..?
Just det – vi blickar framåt nu, lämnar det som varit och tar nya tag.

Jag ser ut över våra ny inlagda och inser att vi har tagit oss vatten över huvudet. Fundersamt låter jag blicken vandra från den ena personen till den andra, som en djurhandlare ser jag över de trasiga själar som samlats.
Tröttheten liksom sköljer över mig.
>Hur länge har ni varit här?
Rummet vibrerar >Länge nog!<

Det tystnar med ens.

Det tystnar med ens.

Jag vänder mig om mot väggen, drar tecket över huvudet, kurar ihop mig till en liten boll och intalar mig själv att jag visst kan sova en timme till. Tröttheten liksom sköljer över mig.

Det är OK att sjukskriva sig en dag till.
Men bara en dag.

En dag.

den starkaste jag vet

Det är lätt att gå vilse i dimman och se världens ur sitt eget tvivelaktiga perspektiv. Det är lätt att gå sig ner i myrarna som dimman dolt och se livet passera utan att kunna ändra händelseförloppet. Det är lätt att dras med någon som är på väg ner i myren, som har gått vilse i dimman och insåg det för sent.

Men det är inte för sent för dig att ta dig upp igen och låta skeppet sjunka. Armar famlar och händer greppar på måfå om vartannat, det är bara för dig att låta det ske. Illamående och hjärtesorg kan endast vara så länge.

Inom tid kommer det va ett minne grått, om dimman omfamnar dig helt. Ett minne blått om du sliter dig fri och tar den korta stundens vemod med allt det goda som ligger framför dig. Ibland måste du sätta dig själv i första rummet och erkänna att ”jag är värd mer än så”.

Låt alla undertryckta känslor som skaver explodera och känn lugnets varma famn när det är över.

Till den starkaste jag vet.

 

k

Ännu en fåne lämnas hånleende
Där fjärran land når världs ände
Skicka det sen, det du sände när vi ses igen
-Min själsfrände
Ett höstlöv blir vårens första flora
När allt redan är förlorat

  • 1
  • 3
  • 4
Här var det tomt.

hjärnkontoret hests

Det mattas ut. Ingen röd tråd. Förmedla en känsla?
Inblick i den oorganiserad hjärna som gärna ta steget längre.

Ett svart sto på villospår då mörkret  hägra;
Förtvivlande utstå hon morgonens dagg,
bearbetandes nattens strapatser.
Ty dagen gry för tidigt.

Solen skiner.

det försvunna kapitlet

Det är roligt att spåna idéer eller leka med historien – det är roligt – det är religiöst –

Psalm 003 – Du återuppstod (så vi dödade dig igen)

HE BREWED HIS OWN DRINKS FOR HE TRUSTED NO ONE
DRANK HIMSELF DOWN THE DRAIN ALMOST EVERY NIGHT
CAME HOME TO HIS MOM FUCKING DIFFERENT MEN
HIS DOG RAN AWAY, NEVER SAW HIM AGAIN

THIS TRAGIC TALE ABOUT A LIAR AND THIEF
HIM AND HIS GANG FOUGHT  THE POLICE
AN ADDICT FOR LIFE, SKILLED WITH HIS HANDS
HE SHOT UP IN A CAVE AND GOT TRICKED BY HIS FRIENDS

HE CAME OUT THREE DAYS LATER AND STOLE SOMEONES’ EYES
WROTE IT DOWN IN HIS DIARY WITH FALSE ALIBIS
THE VERY SAME DAY HE CLAIMED DOING JACK (shit)
BUT WAS SEEN HUSTLIN’ EYEBALLS FOR LIL ROCKS OF CRACK

”JESUS YOU FUCKER WE’RE DONE WITH YOUR SHIT
COME HERE YOU ‘LIL CUNT WE’LL KILL YOU FOR THIS”
”ACCUSING AGAIN; WHAT’CHA THINKING THIS TIME”
”OH DON’T PLAY THE VICTIM, TIME TO PAY FOR YOUR CRIME”

HURT AND CONFUSED, ONLY DRUGS CAN RELIEVE
HE SPEEDBALL’D HIS WAY INTO  HEAVEN YOU SEE
JOSEF CAME HOME EARLY, FOUND HIS SON ON THE FLOOR
OH WHAT A BOTHER, I CAN’T TAKE IT NO MORE

JESUS WOKE UP HE WAS COLD AND IN FEAR
”WHERE THE HELL AM I; WHAT AM I DOING HERE”

”HOW LONG WAS I OUT? WHATS UP WITH THIS MESS”
HE WAS LOST, CONFUSED and SHAKING FROM STRESS

HE WROTE IN HIS DIARY ”THREE DAYS I WAS DEAD,
MY BODY’S SO HEAVY I’M STAYING IN BED”
HE WAS WAITING FOR FAMILY OR GANG MEMBERS EVEN
BUT HAD TRICKED ONE TOO MANY AND WAS NEVER SEEN AGAIN

Psalm 004 – Att korsfästas (var det bästa som hänt mig)

JUDARNAS KONUNG, FRÄLSAREN JESUS

VI SLÅR HONOM I ANSIKTET
VI SPOTTAR OCH SKRIKER
JESUS DIN LÅNGHÅRIGA KNARKARE
VARFÖR DU FOLKET DITT SVIKER

lögn efter lögn
jesus beklagar
att mor hans är hora
vi har faktiskt lagar
de svaga ska ut
inga snickare stannar
du reser med josef
vi tar dina mannar

OMKRING SJÄTTE TIMMEN
FRÅN SITT KORS DÅ JESUS SADE
NI KAN INTE TA MINA MINNEN
JAG HAR GRÄVT NED DEM MED EN SPADE

I EN GROTTA JAG DVALAT
 SVAMLAT FÖRBANNAT
KNARKADE SÅ MYCKET
GLÖMDE BORT ATT LANDA

lögn efter lögn
jesus beklagar
att mor hans är hora
vi har faktiskt lagar
de svaga ska ut
inga snickare stannar
du reser med josef
vi tar dina mannar

”DET BÄSTA SOM MIG SKETT
ÄR DET NI SER IDAG
JAG KORFÄSTS RÄTT OCH SLÄTT
OCH SLIPPER DENNA STAD”

Psalm 005 – Guld, rökelser och myrra (allt för att få ligga med din syrra)

jag kommer aldrig kunna ro det i hamn
ensam väntandes din varma famn
du är en blomma och jag är ett bi
tillsammans gör vi storverk mitt i
hela smeten som kommer och går
det blir vinter, sommar, höst och sen vår
alltid du och jag, vi är tillsammans för gott
tills jag legat med din syrra, och dig förått
jag ger dig guld, rökelse och myrra
(för att få ligga med din syrra)

jag känner mig inte trygg runt dig
hon är allt för snygg för mig
men finner jag till slut ett sätt
att så ett frö, göra allting rätt
tillsammans kan du och jag finna andar
vi ger dess önskningar åt varandra
en spirituell resa för oss bägge
jag betalar vårt första hegge
jag ger dig guld rökelse och myrra
(för att få ligga med din syrra)

jag sitter bakom sphinxen, vet varken upp eller ner
du sitter på pyramiden och syns inte ens mer
jag kisar med ögonen för att inte lipa
vi har satt oss i en riktig knipa, men
med tunga steg trotsar du sanden tillbaka
du är hungrig och vi har bara lårkaka
plötsligt ser jag något där i sanden
du plockar upp den, vi har hittat anden
”jag ger dig guld, rökelse och myrra
om jag får ligga med hans syrra”

I’ve been here for as long as I can’t remember

En existentiell kris på självaste nyårsafton, vad är det för mumbojumbo? Raketfritt, alkoholfritt  och en kamp mot klockan. Människoflykt, isolering och ett djupdyk in i tankarnas värld. Utan en röd tråd att tala om – nytt år – med allt det inte innebär.

Jag har vart här så länge jag inte kan minnas. Jag minns knappt ens varför jag kom hit. Behövde jag bryta mig loss från gamla umgängen eller var det bara ödets lotteri? Klockan är över tolv och jag har missat hela nyårsfirandet. Jag är på väg hem till min isoleringscell. Min iskalla tomma cell med gulnande tapeter. Det fanns en plan men den rann ut i sanden precis som det brukar göra. Jag kan inte kontakta hen och nu sitter jag här ensam väntandes min destination.

Fönstren på bussen immar och det är svårt att se ut. Det skojas och skrattas längre bak. Tänk om man hade haft vänner, det hade vart något. Billjusens sken slår likt saftblandare mot vindrutan och det hela är en gnutta surrealistiskt. Längs motorvägen bryter bilarnas ljus runt hörnen varandra som vågor mot fönstret. Är det ok att vara ensam på nyårsafton?

Jag kollar telefonen och ägnar en kort stund åt sociala medier. Det är iskallt hemma, som vanligt, och även med värmen på tar det en stund för rummet att tina. Fortfarande i full skidmundering gör jag en kopp te i köket och går långsamt, försiktigt, upp på rummet och sätter mig framför datorn.

Att jag kan skriva det här, betyder det något? Att jag skrev det där, betyder det något? Tankarna flyter iväg . Jag sneglar på ett tomt cigarettpaket och gräver i bråten efter rulltobak eller cigaretter men hittar inget.

Det är kugghjul som i sin tur är kugghjul som i sin tur är kugghjul. Det känns som världens normalaste grej, att skriva så. Det går runt, runt. Runt och runt.

Vad tänkte jag för ett par sekunder sen? Vad tänkte jag när jag skrev att jag för ett par sekunder sen undrade vad jag tänkte på? Jag förklarar för mig själv och ser mig själv – där jag sitter på sängkanten och ser miserabel ut.

Allt har mening, menar jag på. Även det MINSTA obetydligaste tinget i världen har mening. Det finns en skara trofasta följare för allt som existerar. Hur kan vi bryta ned det och se det från deras perspektiv?  Det kan vi inte. Vi är oförmögna att öppna oss för världen som den är. Var man behöver sin isolerade och säkra vardag – en egen bubbla.

Det kan skrivas av vem som helst, det här – här och nu. Varför är det jag som skriver det?

Using my cellphone to look for the cellphone; in the damp light of the very same cellphone. Holding the cellphone, an infinite loop whereas the perspective of the user is that of a handheld camera. —- Va?

Det är på toalettbesök jag inser att min tidsuppfattning är lite ‘off’ och att de tjugo minuterna jag skrivit i själva verket är 4 timmar. Cigaretten jag började rulla för 4 timmar sen ligger framför mig som ett monument över min oförmåga att vara. Jag klappar mig själv på axeln, det löser sig säkert.

–About an hour ago —

Tiden uppfattas annorlunda när man är den.

When you try to tell the outside world of this they are unaware, unable to comprehend. Because of how we percieve time differently on an individual level – bear in mind – only you’re in this state of mind and for every other person this is a normal day, a normal night and normal things are normal. They cannot see.

THEUSAND

I have a son,
his name is ”Harry”.
He’s a vivid imagination,
because he’s stationary.

”DID YOU EAT YER VEGETABLES?” I lovingly ask.
”No father, don’t be mad.”
”YOU FAIL THE SIMPLEST TASK!
Son, you’ve made me sad.”

”Bleep… blop. Bleep… blop. Bleep… blop. Bleep… blop.”
The machine is keeping Harry alive.

”Living in the woods has got nothing to do with time, right pops?”

”No, it’s all about the freshness of the air and our friends, the animals. Isolation does us good too, you know. To make it in the world you’ve got to one-up the average Joe. We aim higher, living like this. Survival of the fittest.”

”Yeah!  Survival!” says the little rascal cheerfully.

Harry knows nothing of survival. He’s in his wheelchair, looking at me like a dumbfound dog. However, he’s got one  good thing going for him. He’s an absolutely outstanding imagination. Not so much rooted in reality but more abstract. Like he’s able to think of things completely out of the box or the normal spectrum of things. We took him  to a therapist for an evaluation. But got none.

Sitting on the porch mumbling something by himself he decides to leaves his wheelchair and head for the stairs. I quietly observe the scene from a safe distance, you never know what paralyzed kids might do when they’re out in the open. He manages to get out of the chair and gracefully rolls down the wooden staircase.  After 5 minutes of Harry wailing his arms trying to move away from the insects and other horrors living in the woods I step out to help.

”Here grab my arm. Let’s go inside and make pancakes for lunch.”

”Dad it’s Thursday, why am I not in school?”

”You don’t go to school, silly.” I reply, puzzled. We don’t have television or radio so where’d he learn about school? His mother only visit us briefly every other week or so and she’s never mention public school.

”Want to go inside and get the pancakes ready? I’ll let you pick the ingredients this thyme!”

Harry harklar sig besvärande och blir lite blå i ansiktet. Ibland glömmer han att andas när han tänker. “Då vill jag ha ägg, rostbröd, 1½ liter mjölk och två teskedar margarin!”  säger han och flinar så brett att de gula tänderna syns.

”Son, enough with the made up languages, you’ve lost your right to pick the ingredients and will have to sit outside when we’re eating. That way I won’t have to see those disgusting teeth of yours.

I serve him his fair share of pancakes and park him on the porch under the burning sun. I can hear him talking to himself. He’s so out of touch with reality it’s hard to make out what he’s saying. That, or he’s so in touch with reality we normal folks can’t wrap our heads around it.

“I’M FINISHED, FATHER!” Harry’s voice echoes throughout the pine tree forests.  Startled birds leave their nests and begin their journey down south. Autumn is over before we’ve even had dinner. I keep an eye on him through the blinds of the kitchen window. I’ll just finish writing my resume before I bring him back inside.  >I’ve never seen Titanic< seem like a good thing to put to make people really interested.

“Harry, I know it’s cold but we have to do the best out of the situation. Let’s play with some of the pine cones we found this autumn! We’ll sit by the open fire in the living room.” I scrap the pine cones off the doorstep, a bottle of glue from the toolbox and Harry in his wheelchair from the kitchen.

“Look I’m a pine cone!”

“Sure am, buddy. But it’s early; we can still sleep for a few more hours before I’m headed to town.”

att skola – klassas

http://st.nu/opinion/ordetfritt/1.6591159-ni-skulle-se-era-barn-i-skolan

Utan att fördjupa oss i psykologi. Några tankar och lite vag filosofi.

”[…]att handfatet inte är en urinoar[…]”

Når man upp så får man kissa i handfatet!

Barn som inte når till handfatet för att urinera måste ta till hjälpmedel. Vad har de tillgängligt inne på toaletten för att utföra dådet? Hur kan de manipulera och använda sin omgivning till sin fördel? Det kognitiva perspektivet; förmågan att tänka, lösa problem samt reflektera över vårt eget handlande.

Om vi föreställer oss en pojke som av någon anledning vill kissa i handfatet. Pojken når inte upp men bestämmer sig för att testa sin lycka stående på golvet siktande upp mot handfatet. Det kommer bredvid, i papperskorgen och det skvätter på spegeln. Nu, istället för att torka upp och göra i ordning så går pojken. Pojken får skäll av lärare och det blir hemsamtal. Pojkens föräldrar vill inte tro på det, han är så väluppfostrad och gör aldrig otyg i hemmet.
Kognition; att reflektera över konsekvenser av handlingar. Pojken försöker igen, men den här gången står han på toaletten och siktar i handfatet inte långt bort. Det skvätter lite på golvet och på spegeln. Inte så farligt tycker pojken och går tillbaka till klassrummet utan att städa efter sig. Det blir ytterligare hemsamtal då det uppdagas, gång på gång.

Skolan är en sandlåda där möjligheterna för djävulstyg är enorma och det utnyttjas av ifrågasättande, en viktig egenskap. De flesta hem har fler starka stimuli att ta bort; TV, datorspel, efterrätt och annat som barnen tycker om. Ett barn som inte gillar sina kamrater eller kanske skolan överhuvudtaget kommer inte ha några problem med att sitta inne på rasten som straff. Eller någon som vet att hemma finns det ändå inget roligt att göra, klasskillnader syns inte minst i klassrummet.

Tillslut kommer barnet som kissar(kissade?) i handfatet komma undan med det i skolan, om denne fortsätter. Barnet kan nu antingen prata sig ur det eller har så pass bra teknik att ingen märker det längre.

Detta betyder inte att det är ett normalt beteende eller socialt acceptabelt. Men det betyder att barnet har utvecklats, något skolan finns tills för. Det gynnar knappast alla, eller knappt någon. Men det är en utveckling och kissa i handfatet ett exempel. Om barnen aldrig testar ifrågasätter auktoriteter, så vart hamnar de då? De har redan haft hela sina liv på sig att ifrågasätta sina föräldrar. Vem har sagt att allt lärare säger är korrekt och helt enligt de sociala normer och värden vi lever efter.

Testa gränser. De barn som tar ut svängarna och har flera olika beteenden beroende på omgivning och umgänge, de är de som kommer någonstans, eller ingenstans – lite beroende på hela situationen i sig.

Se er omkring. De som kan manipulera och vända sin omgivning utan bekymmer är de som styr världen.
Det är det och de vi inte ser vi ska se upp för (pojken som kissar i handfatet utan att någon vet om det).

Bert (Ej registrerad) skrev:
Svenska barn har haft respekt för lärare, och varit skötsamma i skolan, visst det finns undantag, men jag har aldrig varit med om det som händer nu.

Vad kan det bero på?
Nedskärningar?
Influenser från andra kulturer?
Att föräldrarna sitter med mobilen/facebook istället för att vara med deras barn?”

Sidnot/svar till ‘Bert’, ovan.:
Segregering och de kommunikationssvårigheter går hand i hand. Utbilda, integrera och döda klasskillnaderna, för alla.

integritet

”jag har din näsa”

Allt är subjektivt och det här är en parentes.

(
OMkring mig ser jag människor samhället misslyckats med och glömt bort, eller struntat i. Personer som aldrig nådde sin fulla potential. Fiktiva personer men med verkliga djupa rötter, ärrade för livet.
Det syns i deras ögon, det som de själva blundar för. Vi kan se det i deras omgivning, den som de själva anser är normal. Det återspeglas i deras husdjur och dess beteende.
)

Det är skönt att få bolla tankar och idéer. Det är viktigt att få utomståendes perspektiv på saker och ting. Men vem vågar ta det där steget? Erkänna för både sig själv och någon annan. Hur tolkas det?

Återigen, det en vag idé, en grundtanke som skenar iväg. En krypterad ‘mindmap’ utan struktur att tala om. Men det är bättre än inget, bättre än att helt hålla käften.

Repetera.